Denna konsert baseras på Phil Collins album “Going Back” och filmades i juni 2010 i den intima konsertlokalen Roseland Ballroom i New York. Phil Collins har här valt att dyka ner i soul- och Motown-klassiker som han själv älskade som tonåring. Han backas instrumentellt upp av musiker som gjorde Motown känt. Från The Funk Brothers kommer Bob Babbitt på bas samt Eddie Willis och Ray Monette på gitarr. På scenen ser du även två trogna scenmusiker från tiden med Genesis; Chester Thompson på trummor och Darryl Stuermer på gitarr.

Några av låtarna som framförs är: “Ain’t Too Proud To Beg”, “Dancing In The Street”, “Papa Was A Rollin Stone” och “You Can’t Hurry Love”.

Som sångare har Phil Collins alltid haft en mjuk, känslig röst, men han fungerar definitivt bättre som popsångare än som soulartist. Hans spröda tenorröst blir i längden lite ”gnällig” och enformig och man saknar den personliga röstkaraktären som många soulartister kryddar de utlämnande och ofta sorgliga sångtexterna med. Scenshowen är obefintlig och Collin står rätt upp och ner och framför låtarna med, i mina ögon (och öron), alldeles för lite engagemang.

Ovanstående (kanske väl kritiska) ord har kanske även sin bakgrund i att produktionen som sådan har en del uppenbara brister. Bilden är OK, men inte mer än så. Det här är ju en Blu-ray och som sådan borde bilden spraka av färg-, ljus- och skärpekvalitet. Så är inte fallet. Det blir definitivt inte bättre av att ljudet inte har mixats optimalt. DTS-spåret är tunt och dynamikfattigt och det bidrar säkert till att konserten upplevs lite intetsägande. Stereospåret är inte ett dugg bättre. Kanske skulle en fulländad bild- och ljudproduktion ha lyft konserten en aning.

Min respekt för musikern Phil Collins gör att framförandet ändå får en trea och inte den ursprungliga tvåan som jag hade tänkt.

Musik: (3)   

Bild: (4)

Ljud: (3)