I motsats till de klassiska och välrenommerade mastodontproduktionerna från gamla Pink Floyd, ser du här en nerskalad show från Royal Festival Hall i London 2001 med liten orkester och kör. I centrum står David Gilmour; en av frontfigurerna i det mytomspunna brittiska bandet Pink Floyd.

Gilmour framför ett antal presentationer av både eget material men naturligtvis även klassiska spår av Pink Floyd. Han öppnar med en längre soloversion (sång och gitarr av mästaren själv) av ”Shine On You Crazy Diamond”. Konserten tar ordentlig fart när klockorna i ”High Hopes” ljuder vackert. Bandet är mycket samspelt och individuellt excellent. Dynamiken i de bombastiska låtarna skapas med små medel och gåshuden infinner sig när Richard Wright och Bob Geldof gör sina gästframträdanden.

Den inledande låten repriseras mitt i konserten, men nu med full orkester, kör och elektriska gitarrer. Tjusigt…

Hela konserten har mera formen av en klassisk konsert än en rockshow. Publiken sugs in i Gilmours framträdande och sträcker sig som mest till applåder och lite visslingar. Det här är ingen konsert då publiken står upp och gungar fram och tillbaka i extas.

Sammanfattningsvis är det här en utmärkt konsert som borde tilltala alla fans av symfonisk rock i allmänhet och David Gilmours och Pink Floyds intelligenta kompositioner i synnerhet.

Bilden är skarp, färgmättad och i stort utmärkt. Den kan dock inte konkurrera med ljudet som här fungerar som en lärobok i dynamik, mikrodetaljer och en mix utförd med varsam hand. Jag skulle inte bli överraskad om Gilmour själv har ett finger med i mixningen. Det finns två ljudspår på DVD.n; en 5.1 från Dolby Digital (som du skall välja om du kan) men även ett stereospår som inte är mycket sämre…

Musik:    (5)

Bild:  (4)

Ljud:  (5)